28 juni 2015

inte mycket förändras från dag till dag bara nytt skräp längs vägen nya kläder upphängda på tork nya skrik från nya människor jag noterar dom och antecknar i min lilla bok även idag oläsliga ord och spretiga bokstäver, fåglar letar efter mat ibland dagens förändringar utspritt lite här och där varje mås söker av sitt område idag dom lever på resterna överflödet ungarna är krävande just nu aldrig fucka upp, en bil åker långsamt jag vet att den kommer stanna vid mig två snutar kommer ut och ställer frågor om jag haft med dom att göra tidigare jag måste uppge mina fyra sista när dom tittar igenom min kamera jag är glad att jag bara fotat skräp och fåglar idag men dom måste för säkerhets skull hålla kvar mig ett tag till, jag fortsätter vidare in i buskagen längs med stängslen längst in längst bort hittar jag alltid en hemlös människa där dom inte syns dom är rädda gömmer sig i dom mörkaste tätaste partierna där vi letar efter samma platser, måste formatera om minneskortet innan varje promenad om jag placerar mig i fel rum kan det uppstå misstankar och snuten har för många allierade för att jag ska känna mig säker under mina kvällspass måste jag vara extra observant, jag finner mig ändå klättrandes i mörkret över motorvägen därifrån måste jag ju synas som en siluett mot stängslet men det är en av årets ljusaste nätter jag kan inte sluta, några sover i tomma lastbilssläpen efter midnatt ser jag bara män på gatan män med skitiga kläder och män med mycket muskler jag har inte muskler så skitiga kläder jag hatar män, jag går långsamt i utkanten av ett utdöende industriområde här ska det rivas snart jag känner på det som är nu ett gammalt par går förbi mig hostar och harklar åt mig när vi möts, mycket byggmaterial ligger relativt öppet stål och trä och lite glas och olika saker ligger slängda i en röra det skulle gå lätt att hoppa över och ingen kan väl ha memorerat hur sakerna låg eller hur mycket som funnits i varje hög, jag bara står still en stund det är ett litet område mellan vägarna ju längre tid jag spenderar desto livligare blir omgivningen full av intryck så olikt den lilla gröna fläcken på kartan, när jag kommer ut är jag inte där jag tror en stund är jag vilse går fram och tillbaka längs vägkanterna, allting är mindre välkänt i mörkret jag fokuserar bara på min kropps förlängda rum diffusa kanter och hårda tydliga och in under motorvägens fundament genom tunnlarna försvinner rummet ibland iväg längs hela södertäljevägen, trafik i olika nivåer blir svårt att greppa men rörelser längs vita sträck på marken hararna på lekplatsen stenarna under mina skor i ljudet mot asfalten mellan husen mellan bilarna, precis mitt i centrumet finns det människor inte runt omkring några fönster lyser hela natten här ibland står dom och tittar ner mot mig jag tittar tillbaka det finns ingen anledning att känna sig ensam med så många övervakare